she said; under the helios

HEJJEEE. Rubriken har noll med inlägget att göra. Anyways. LEVER NI? Kommentera eller nåt så blir jag glad, bara en gång så jag vet vem som ens kollar dis crap.

Var väl typ ett halvår sen jag uppdaterade? Minns inte ens. Tror det var några dagar efter att jag och K gjorde slut och livet var väl som lite upp och ner då. Nu är allt bra! Mycket har hänt. Jag tog examen från min språkskola, jag fick mot alla odds gå ut! Jag hade sjukt dåligt resultat i matte så jag riskerade att inte få ta examen (failar man ett ämne så failar man allt, i stort sett, sjukaste systemet) Alla mina andra ämnen och prov var i snitt på 95/100 så att inte låta mig gå ut pga 30/100 i matte vore ju rätt..... stört. Lärarna förstod nog att jag inte tänkte ge mig utan en fight så WOOP så stod jag där med mitt fina diplom i handen. :DDD Ni vet ett sånt där riktigt, i en hård pärm med guldinskrift. Sådär på riktigt. Känns som att jag faktiskt har gjort något med mitt liv.

G組！Bästa klassen. Alla ville vara som vi.
Helt stört hur fort man tappar kontakten med alla, lite ledsen så, men livet fortsätter och vi har börjat nya skolor och vissa har åkt hem och andra har gift sig och flyttat till andra delar av Japan. Livet goes on liksom. 

Ledsna..sts är jag över att min kompis från Argentina, Lukas, tog sitt pick och pack och flyttade till Tokyo. Vad ska man göra där liksom? Osaka är ju hundra gånger mer ös. Kom hem!

 

Det har gått sex dagar, sex dagar sen jag skar en människas hjärta i tusen delar. Sex dagar sen jag tog en rostig kniv och plötsligt tryckte allt jag kunde.

”Jag vill inte mer.”

Jag såg dig gå sönder, jag såg ditt allt rinna som sand mellan dina fingrar. Du skrek, du grät, du gjorde allt en kille inte förväntas att göra. All din styrka, allt det du kämpat för, bara borta efter en mening ur min mun. "Vi skulle ju för fan gifta oss," Du var så jävla förstörd. En dag senare, du tog saxen och skar dig över hela bröstet och magen, försöker öppna upp dig själv för att få ur den kniv jag tryckt in. Den kniv som inte går att dra ut längre för handtaget tog jag med mig. Två dagar senare, du ringer upp min enda vän i det här landet, klockan ett på natten, du gör allt du kan för att såra mig. Ni hade ihop det, och det som fanns kvar av kniven på min del sticks in i mig. Jag får inte vara arg, jag får inte skrika. För vi har gjort slut och jag har ändå sårat dig tiotusentals vad du har sårat mig. Men ändå gjorde du det. ”Nu vet du, ditt jävla as.” Säger du, och jag har inget svar. Jag bara gråter, jag gråter tills jag inte kan andas och du är den enda som finns i närheten. Dag tre, jag är den som blöder och du är den som gråter.

Vi skär varandra i omgångar, vi slår desperat, vi hugger i ren ilska, vi gråter i ren panik, vi är nära, vi håller om varandra.
”Jag älskar dig.” --- ”Jag hatar dig.” Allt en människa någonsin kan känna, allt inom loppet av några dagar. Du gråter som ett barn och jag sitter maktlös och undrar hur jag fortast kan dö. Jag vill inte mer. Jag har ingen förklaring, jag klarar det inte längre.

Du vägrar träffa familj, vägrar träffa vänner. Du har ingen förutom mig. Jag är den som skurit dig och jag är den som måste lägga förbandet. Det är så bizarrt att jag inte vet vad jag ska göra längre. Jag börjar planera min flytt, jag måste härifrån. Jag måste ta mig härifrån, jag kan inte se hur jag har förstört dig längre. Det folk inte tänker på när något tar slut är att det gör åt helvetes jävla ont åt båda hållen. Tror ni det är kul att döda någon? Helt plötsligt är jag den dåliga, den alla ser ner på. Jag är den hemska vargen som har sårat dig som inte gjorde något annat än att älska mig utan gränser. Varför jag gjorde slut kan inte spela mindre roll för er.

Jag borde bo hos någon annan, ha en vän som utan frågor erbjuder en en soffa att sova på en månad. Men det finns ingen sån person i mitt liv. Inte här iallafall. Igen slår det mig hur ensam jag egentligen är. Vad fan ska man göra när man är så jävla ensam, på andra sidan jorden från all trygghet man känner? När mamma inte har tid för Skype och man inte orkar förklara allt i ord via FaceBook till ens bästa vän i ett annat land?

Sex dagar senare är jag utmattad, du äter knappt, jag är 15 dagar ifrån en egen lägenhet och jag har ingen annanstans att ta vägen. Vi duschar i omgångar och vi går igenom badrummet innan den andra ska in, för att se till att inget mer blod rinner bakom stängda dörrar. Du håller mig varm om natten och jag som inte ens kan laga mat ser till att du får i dig något varje dag.

Hur sjukt det än må vara, när man är så ensamma som vi så finns det inget annat val. Där det en gång fanns kärlek kommer det alltid finnas kärlek. Hur djupt havet än är och hur höga vågorna som slår över en än må vara.

Jag gick och köpte en peruk.
Jag behöver aldrig nånsin fixa håret igen och det känns lite fantastiskt faktiskt.

350:- från AQUADOLL! 

Köpte en ny kompis häromdagen. 

Jävlar vad cool han är!

Målade lite också

inspirerad av Pixiecold på dA, sjukt jävla duktig. jag blev lite nöjd men tyckte det blev för mycket med inramningen av kladdet runtom. men men, för en första gång med vattenfärg är det okej väl!

sen ritade jag världens bästa kyo också, var ett tag sen. 

hittade en hund som såg ut som en grå miniludde, var så nära på att bara lyfta upp den och springa hem med han.

Igår kom min kompis Misha till Osaka för att hänga lite. Hon jobbar som Engelska lärare i ingenstans-prefekturen Shimane så chanser att träffas är väldigt få. Vi purikurade och baroque-ade oss som vanligt. Alltid lika kul när hon är här. ♡♡

Holy shi- var länge sen det var jag skrev. Allt i hela världen har hänt, typ. Mådde så jäkla dåligt runt tiden då jag skrev de sista inläggen här på bloggen att till slut klarade jag inte ens av att skriva nånting, tog till och med bort FaceBook ett tag. Nu börjar väl saker och ting bli som det ska igen. Det känns okej.

Januari tog typ en sekund, kändes det som. En månad och 15 dagar tills jag går ut skolan, sen blir det nya skolan i April och sjukt vad jag längtar... Jag var hemma i Sverige under jul och nyår, det var så välbehövt att jag inte ens vet vad. Tänkte dela lite bilder från senaste tiden. 

Slutet på september slutade våran lärare Okuyama, hon skulle vidare till ett universitet i Kobe. En av de bästa människor jag någonsin mött i hela mitt liv, längtar tills jag får träffa henne igen på skolavslutningen. '
I oktober hände typ, ingenting? Var på Dir en grey 4 gånger i Osaka och Kyoto, och det var väl ungefär det enda häftiga. Träffade nya vänner från Kanada och USA! Vi var väl ungefär så snygg och fräsch man kan bli efter 2 timmars moshande.

I november åkte jag till Tokyo en snabbis för att se baroque för fjärde gången på NHK hall! Träffade även min snygga Östersundare Malin några timmar, drack varsin cider i Yoyogi Park och snackade om allt. Hon tog fina bilder och Tokyo var som en dröm. Hoppas att jag kan få jobba lite där när jag är klar här i Osaka...

SEN VAR DET DAGS FÖR BAROQUE då jag träffade min brq-buddy för första gången! Vi tog purikura!

Sen sprang runt i lite skivaffärer innan vi hamnade vi NHK Hall som var jättenära Harajuku, där drack vi mer och blev uppraggade av ett gäng kläddesigners/tatuerare. Tänk vilka random människor man träffar här, bäst. De kommer randomly till Osaka imorrn, så vi ska träffas och gå på izakaya. :)

Sen var det konsert och Ryo var snygg som vanligt. De körde ila. för sista gången och Ryo lyckades väl grina ungefär 3 gånger den konserten? Jävlar vad jag också grinade. Brq fortsätter utan bassist iallafall så all is good. Vad hände sen? 

November, mitt liv föll i spillror och var trasigt ända tills jag kom tillbaka i Januari, ungefär. Men jag fick åka hem ett tag och det var den bästa julklappen. Jag läste en massa böcker, bodde med hela familjen, myste med Ludn, träffade alla de fina. 

Hej, hur mår ni?

Jag andas, vi börjar äntligen få under 30 grader dagligen här i Osaka och det känns lite lättare att fortgå med livet. Livet som är väldigt upp och ner just nu. Jag tror jag har hittat en platå att stå relativt stadigt på, ett litet tag till. Mitt liv är mest plugg till N2 och fredagar är till för att supas bort med mina nya vänner från Kina och Argentina. Så glad att jag hittat det gänget för fan vad roligt vi har det.
 
Idag fick vi våra pengar från Japanska staten, och Sara som för en gångs skull hade pengar att slösa på annat än konsertbiljetter tänkte unna sig en riktigt nagelförlängning med gele och sån där himla fin Japanska nageldesign som går på ungefär en tusenlapp men när jag väl kom dit tittade de på mig och såg lite bekymrade ut, nagelbitar-Sara har för korta naglar så det går inte att göra nåt av dem. Fan då osv.
I Amerika fixade de fina naglar på mig på en timme för 200 spänn, har kan jag inte ens betala en tusenlapp och förvänta mig fina händer, jävla fan. Hatar mina långa fingertoppar. Japan använder sig inte av fejk-toppar så himla mycket så det är därför. Jag fick några tips på andra ställen att gå men jag orkade inte virvla runt i Shinsaibashi mer än vad jag behövde så jag drog till centrala Namba och shoppade istället. Blev en stickad gradient myströja för hösten och en lång virvlig svart kjol som är så himla fin! Samt en klänning inför imorgon med långa ärmar så man knappt kan se tatueringarna. Ett par nya Converse på det och lite ögonfransar och naglar. Ett nytt skitsnyggt skal till telefonen from JOYRICH som börjar bli en stor favorit hos mig och lite olika färgade tights från tutuanna. Ungefär så. Materialism osv. Fy så jag längtar till imorgon! Det "rycker i vintarmen" eller vad fan det var Frippe brukade säga. Ut och dansa och glömma allt som gör mig ledsen, plåga DJ:en att spela Fantastic Baby 5 gånger i rad för mig och bli indragen av Japanska snygg-tjejer som vill dansa. Kul kul!

Såg att Expert ansökt om konkurs, sjukt tråkigt. Men mina chefer håller sig starka i Norrland under sin egenägda andel i företaget. Jag tror de håller sig igenom det här, jag hoppas det! Hejar på er där hemma, saknar er och hoppas vi hinner ses i december när jag kommer hem.

Två instagrambilder så ni kommer ihåg hur jag ser ut:
Jag lovar att bli mer aktiv här så småningom, när inspiration finns och saker inte känns så tunga och jag inte drömmer mardrömmar varenda natt (varför!?????? igår vaknade jag skrikandes för jag drömde att jag blev dränkt i kackerlackor som bet sig fast som fästingar och var omöjliga att få bort).
Glöm inte bort mig så länge. Kram krams.

Kavaj/Kjol: H&M, Body: Cheap Monday

En timmes snabb promenad i 32-graders värme & tonfisk och majs-sallad. Nyttigt ska det vara! Ska ta och göra mig lite fin nu och övertyga K att följa med mig på kvällsvandring i Namba för lite inspiration inför skolstarten. Kanske kanske kanske hittar ett par skor..? Måste ha något nytt innan jag dör.

God morgon! Sov ändå till 11 idag, vilket vanligtvis inte är någon stor grej för mig men, har inte kunnat sovit bra alls den senaste veckan, vet inte riktigt varför. Igår dock somnade jag som en stock! Ska snart ut och gå min en-timmes runda och inhandla lite lunch efter det.

Häromnatten då jag inte kunde sova låg jag vaken till 4 eller något och bara saknade hemma. Så jag började kika runt efter flygbiljetter för vinter-lovet men jag hittar inget som inte är dödsdyrt buhu. Vi får se hur det blir.

Två bilder från min balkong häromdagen:

Bild 1, mot Namba. Bild 2, Mount Ikoma

Ny blogg, som ser ut som jag vill att den ska se ut! Jag vet inte när jag kommer börja använda den, eller till vad. Vi tar ett steg i taget så länge det känns bra, liksom. Har fortfarande massa finjusteringar som måste tillfredställa min OCD vad gäller CSS och layout-making. Som ni ser i min header så är jag ute och flyger i universum och jag kan för allt jag är inte bestämma mig om jag gillar den eller tycker den är sjukt jävla ful, haha. Ääänywho. Hej. Hur mår ni? Jag mår bra. Ska precis mysa ner mig med en film och invänta att en ny dag ska starta. Vad ska vi se på? The Mutilator? Batman? Paranomal Activity -Tokyo Night-? Så jäkla bra att det finns full movies på YouTube för oss som är för dålig på internet för att ladda hem. (Vi kan låtsas att jag inte vill åka fast istället.)

 Så såg det ut när jag, Crystal & Erica körde road trip genom USA förra året. Vill igen!